Ichthyobodo negator(Costia negatrix
Ichthyobodo negator(Costia negatrix)är en tiiplattad
päronformad flagellat, som med en
vidfäftningsskiva fästar sig på
värdfiskens hud eller gälar. Parasiten
är mycket liten, 10 - 12 µ lång
och 4 - 6 µ bred.
Costian (som den kallas för)räknas till
"svaghetsparasiter", eftersom den
enbart angriper fiskar som av någon
orsak är försvagade.
Den kan vistas enbart korta perioder
utanför en värdfisk. Costian har troligtvis
även ett vilostadium. Den har i
experimentiella förhållanderna klarat sig
flera dagar på botten. Costiasis
diagnostiseras lättast med ett mikroskop
av gälar eller hudavstryk.
Som symptom kan nämnas hud- och fenskador.
Fiskens hud är fläckvis gråaktig beroende
på förtjockning och slemavsöndring. Dessa
symptom räcker dock inte för att kunna
diagnostisera costian.
Parasiten förökar sig genom delning.
Costian sprider sig lätt i hudkontakt
mellan fiskar.
Hexamita
(Spironucleus)
(Spironucleus)
Hexamita
finns ofta i tropiska sötvattensfiskar.
De är mycket små (7 - 12 µ).
Vanligtvis lever dessa parasiter i
fiskens tarm eller gallblåsa.
De skadar ofta tarmen så att
sekundära bakterieinfektioner
lätt kan uppstå. Vid
massiv förekomst kan man hitta
parasit iverallt i fiskar. Också
Hexamita har vilostadium utanför
fisken.
Parasiten kan infektera nya fiskar via
vilostadiet, men troligtvis också via
aktiva flagellater som kommer med anföringen,
vilket andra fiskar direkt kan uppta.
Hos cichlider förekommer Hexamita
symphysodonis (=Spironucleus symphysodonis).
Hos bl.a. diskus, oscar, tanganyika- och
malavicivhlider förekommer en mycket
omdiskuterad hudsjukdom "Hole in the head",
"Head and lateralline erosion" eller
"Lochkrankheit".
Man hittar typiska symptom (hudsår)
bara hos större fullvuxna fiskar, mindre
fiskar tål antagligen inte tillräkligt
stora skador (parasitmängder) utan dör
redan tidigare.
Dessa sår uppstår enligt Bassleer (1983)
genom att parasiter samlas under huden, vilket
därigenom skadas. Tillsammans med
bakterieinfektionen uppstår hål.
Sjukdomen kan lätt diagnostiseras genom att i
mikroskop studera sjuka fiskars avföringar.
Hittar man snabbt simmande flagellater är saken
klar.
Trypanosoma-, Cryptobia-
och Trypanoplasma-arter
Trypanosoma-, Cryptobia- och
Trypanoplasma- arter lever i fiskens
blod. Hos fisken finns ofta inga symptom,
men i svåra fall är fisken apatisk och
anemisk (fisken värkar sovande).
dessa blodparasiter behöver någon annan
parasit (t. ex. igel) för att transportera
den från fisk till fisk, så att de blir
knappast någon större problem i akvariet.
Misstänker man blodflagellater, dödar man
fisken och tar lite blod på objektglaset.
Med mikroskop letar man flagellater mellan
blodceller.
Blodflagellater kan knappast behandlas,
men man kan hindra deras utbredning
genom att inte släppa iglar eller
fisklusar (Argulus)i akvariet.
Uppdaterat: 15.12.2001 © 1997-2002 Jukka Järvi
Up
Bakterier