Ett antal parasiterande dinoflagellater lever på olika fiskars hud och fenor samt gälarna. Oodinium-släktet har delats till sötvattensoodinier (Piscinoodiniun) och saltvattensoodinier (Amyloodinium).

Av sötvattensoodinier har beskrivits två arter P. limneticum och P. pillularis. Man har hittat P. limneticum i Nord Amerika. Alla dessa arter förorsakar en nästan likartad sjukdomsbild. Piscinoodinium pillularis tidigare (Oodinium pillularis) förorsakar sammetsjukan. På eller i fisken är parasiten en päron- till klotliknande fastsittande cell. Parasiten saknar då gissel och kan allså inte kännas igen som ett gisseldjur. Parasit sittande på fisken kan vara större än 100 µ men normalt är den mycket mindre (20 - 70 µ). Vanligen angriper parasiten överhuden, men den kan även tränga djupare in i vävnaderna. Schubert har hittat P. pillularis även i tarmen och slemhinnan hos kilfläcksbarben och kardinaltetran.

I moget stadium faller parasiten av fisken och bildar på botten en kapsel inom vilken den delar sig i en serie. Vid den sista delning bildas gisselbärande svärmare (dinosporer), som på nytt angriper fiskar. De har två gissel av vilka den ena är framåt riktad och den andra släpgissel.

I svåra fall kan hela fiskens hud och fenor inklusive gälar vara täckta av små vita eller gulgråa punkter. Sjukdomen förväxlas ofta med Ichthyophthirius.

Innan sjukdomen fortskridit för långt kan den botas, även om man alltid måste räkna med återfall. Om den ej behandlas, breder den ut sig och fiskar kan ofta dö.

Uppdaterat: 15.12.2001 © 1997-2002 Jukka Järvi

Up